|
Motspels-konvention: Fosters eko Ursprung: Robert Foster Syfte: En metod för att låta tredje hand både avblockera
och längdmarkera när han i sang inte kan sticka det utspelade kortet eller
det kort bordet spelar på. |
|
Beskrivning Säg att partnern spelar ut hjärter dam, som
bordet sticker med kungen från K-x. Om tredje hand har tre eller fyra hackor
i färgen skall han bekänna med sitt näst
högsta kort. Från två hackor lägger han dock sitt lägsta. Nästa gång färgen spelas, skall markeraren lägga
(eller returnera) sitt högsta kort från ursprungligen tre, eller sitt näst
lägsta från ursprungligen fyra. Tanken är att han skall spara sitt lägsta
kort i färgen till sist, och genom att lägga korten nerifrån visa ett udda
antal, men om han lägger dem uppifrån visa ett jämnt (han gör alltså en
vanlig längdmarkering). |
|
Variationer: Jan Wohlin tyckte att konventionen var svår att tyda - en sexa kan t.ex. vara från 7-6-4-2, 7-6-2 eller 7-6 - och föreslog att tredje hand i stället markerar sin längd när han inte kan sticka bordets kort. |
|
Länkar: |
|
|
Version
& datum: |
1 - 2002-03-04 |
|
Beskrivet
av: |
Anders Wirgren |