Motspelskonvention: Vanliga längdmarkeringar

Ursprung:

Skapat datum:

Syfte: I vissa lägen är det viktigare för partnern att veta längden än styrkan i en viss färg. Kombineras oftast med vanliga längdmarkeringar.

Beskrivning

I situationer där man skall längdmarkera, visar ett lågt kort ett udda antal, medan ett högt kort visar ett jämnt. Ibland kan partnern ha svårt att läsa en markering (en sexa kan t.ex. var det högsta från 6-3, men även det lägsta från 8-7-6), men då klarnar allt när man andra gången bekänner i färgen: ett högre kort visar att det var fråga om ett udda antal, medan ett lägre kort visar att man hade ett jämnt.

Om bordet i sang har kung-dam-knekt femte utan sidoingångar, och en av försvararna har esset, är det viktigt att han inte tar för det för tidigt eller för sent. Men om hans partner med sin markering visar ifall han har ett udda eller ett jämnt antal kort i färgen framgår det oftast när man skall ta för esset.

Ett vanligt användande av längdmarkeringen är när man en gång upplyst om styrkan i en färg. Säg att man har 8-7-2 och första gången lågmarkerar med tvåan. Nästa gång lägger man åttan, sitt högsta kort, för att berätta om ett kvarvarande jämnt antal kort i färgen. Men från 8-7-5-2 lägger man först tvåan (svaghet) och sedan femman (kvarvarande udda antal kort).

Länkar:

Vanliga styrkemarkeringar, Omvända längdmarkeringar

Version & datum:

1 - 2002-01-25

Beskrivet av:

Anders Wirgren