Motspelskonvention: Italienska markeringar

Ursprung: Denna markeringstyp, som försöker kombinera lågmarkeringar med Lavinthal började användas av det framgångsrika Italienska landslaget som från 1958 och framåt vann den ena VM-titeln efter den andra.

Syfte: När man lågmarkerar på partnerns utspel, är det ibland svårt för honom att skifta till rätt färg. Tanken är att lågmarkeringen också skall säga något om vilken av de andra färgerna man helst ser att han skiftar till.

Beskrivning

Oavsett om partnern spelar ut, eller om man sakar, är huvudregeln att udda hackor är högmarkeringar, medan jämna hackor är lågmarkeringar och samtidigt Lavinthal-signaler. Ett lågt jämnt kort signalerar alltså för lägsta sidofärg, medan ett högt jämnt kort signalerar för den högsta sidofärgen.

Ett problem är när man råkar ha "fel" typ av hackor. Ibland har man ju bara udda kort när man vill lågmarkera, alternativt bara jämna kort när man vill högmarkera. För att inte partnern skall bli grundlurad, skall man då lägga korten uppifrån. Med E-6-4 lägger du därför sexa följt av fyra, och från 7-5-3 lägger du sjuan först. När du nästa gång lägger en lägre hacka av samma "typ" som den första (6-4 eller 7-5) skall partnern utgå från att du försöker korrigera det första budskapet.

Länkar:

Version & datum:

1 - 02-01-10

Beskrivet av:

Anders Wirgren