Motspelskonvention: Combine-utspel

Ursprung: Skapades i början av 70-talet av den polske bridgeteoretikern Lukasz Slawinski och publicerades i boken "Systems of defence".

Skapat datum: Tidigt 1970-tal.

Syfte: Målet var att hitta ett utspelssystem som a) gav partner maximal information, b) skulle vara detsamma mot både sang och trumf, och c) tillät utspel från alla tänkbara honnörskombinationer.

Beskrivning

E = E-K

K = E-K-kn, K-D

D = K-D-10, D-kn

kn = E-D-kn , D-kn-9, kn-10

10 = E-kn-10, K-kn-10, 10-9

9 = E-10-9, K-10-9, D-10-9

Från trekortssekvenser (E-K-D, K-D-kn eller D-kn-10) har utspelshanden ett val. Han kan spela ut mellanhonnören om han vill visa att han har kortet närmast under, men han spelar i stället ut det högsta kortet om den lägre honnören inte har något större värde.

Från två punktade honnörer (E-K, K-D, D-kn, osv) kan man mot trumf spela ut det högre kortet - och låtsas om att man har närmast lägre kort - för att öka chansen att partnern returnerar färgen, så att man får en stöld.

Från hackor spelas lägsta från en dubbelton, högsta från tre, fyra eller fem kort, men det näst högsta från sex. Har man spelat ut från tre eller fem kort, spelar man andra gången sitt kvarvarande högsta kort; har man spelat ut från fyra eller sex spelar man andra gången sitt lägsta.

Vid drag från honnör spelas tredje uppifrån från tre- eller fyrkortsfärg, lägsta från femkortsfärg eller fjärde uppifrån från fyrkortsfärg. Har man spelat ut från tre eller fem, spelar man andra gången sitt kvarvarande lägsta kort; har man spelat ut från fyra eller sex, spelar man nästa gång sitt lägsta.

Länkar:

Version & datum:

1 - 02-01-22

Beskrivet av:

Anders Wirgren