Motspelskonvention: 12-regeln

Ursprung: Började först användas av Sven Welith, Malmö och Seth Wenneberg, Göteborg.

Skapat datum: 1960-talet

Syfte: Att det skulle bli lättare för partnern att läsa utspelet än om man använde den traditionella 11-regeln.   

Beskrivning

I stället för att spela ut det fjärde kortet uppifrån vid drag, spelar man här ut det tredje högsta kortet. Och precis som med 11-regeln kan utspelshandens partner räkna ut hur många högre kort det finns på de tre andra händerna – men här drar man det utspelade kortets valör från 12 (därav namnet).

Säg att Öst och Väst båda bjudit spader, och Väst spelar ut spader sju mot ett trumfkontrakt. Bordet har kn-9-2 och Öst K-D-5-4-3. När spelföraren begär tvåan från bordet kan Öst nöja sig med en hacka. Det är inte särskilt troligt att Väst dragit för spader ess, varför Syd måste ha det. Enligt 12-regeln skall det finnas fem (12-7=5) högre kort hos Nord, Öst och Syd, och Öst kan överblicka fyra av dessa (Nord har två, Öst två). Därmed har Syd ett enda kort som kan sticka sjuan, esset. Ingen anledning att gå upp med en honnör, alltså.

Nackdelen jämfört med 11-regeln är att det tredje kortet uppifrån ibland är för värdefullt för att offras. Om du spelar ut åttan från K-10-8-2, när bordet har sjuan fjärde, partnern dam-hacka och Syd E-kn-9, har du just skänkt spelföraren ett andra håll i färgen, medan tvåan sparat den viktiga åttan. Av den anledningen väljer en del spelare att göra avsteg från regeln och spela ut det lägsta kortet när det tredje högsta kan ha betydelse.

Länkar:

Version & datum:

1 - 2002-01-16

Beskrivet av:

Anders Wirgren